Kennel O´Flanagan

Flatcoated Retriever

Sättet som Mycket Skuttiga Djur säger "Goddag!" på , tycks alltid sluta med att man får öronen fulla av sand. (kanin)

 

 

 

Hej på er som kommer in på mina sidor! Jag har med dessa sidor försökt att berätta om de hundar som jag har haft genom åren och som alla har betytt mycket för mig samt även om planerade valpkullar och tävlingsresultat (Vilket jag räknar med att kunna börja med från nästa år-det här är ju snart slut!). Det började mycket bra med Tofflan och Fjuttis som jag köpte av Lena Hägglund . Båda två var mycket trevliga hundar, till viss del olika som hundar är , men hade det gemensamt att de var sansande , arbetsvilliga , spontana med bra apporteringsgrepp och med en medfödd vilja att vara till lags och naturligtvis friska och sunda . Jag fick alltså direkt ett kvitto på att en Flat kan ha stor arbetskapacitet utan att ha tendens att "tom-stressa" som ryktet sa om Flattarna då . 1984 hade jag min första valpkull och från 1985 har Lena och jag kennel O`Flanagan ihop. 1993 fick vi Hamiltonplaketten och vi har även bruksuppfödar och bruksavelspris. Mina sidor ligger inte åt det alltför seriösa hållet , vilket ni nog märker (!) , men jag hoppas att ni har glädje av att läsa dem ändå ! Och om ni vill , vilket jag hoppas , får ni gärna skriva i vår gästbok. Ni kanske har hundar från oss , eller släktingar från andra uppfödare , som ni vill berätta om. Alla bidrag emottages tacksamt!

Med vänlig hälsning!

EvaLis

 

 

Tofflan

Tofflan , SJCH SLCH TJH Räddning O`Flanagan Maidas Toblerone (INTNORDJoUCH O`Flanagan Free as Air-Halstock Maida) 1980-1991 var min första flat . Han var en mycket speciell hund , hade det mesta av goda egenskaper med sig i bagaget , arbetsvillig , lyhörd , smart och med minst en räv bakom varje öra ! Många gånger när vi tränade jagade jag Tofflan ömsom skrattande ömsom svärande för han var så otroligt olydig ! Men han var en tävlingshund , full av koncentration , älskade publikens jubel och kunde passa på att pussa domaren om tillfälle gavs . Vi skrev även om vissa delar av rasstandarden efter honom:" läpparna skall ha en sådan längd att dom med lätthet skall dölja en fullvuxen fasan!" Sista åren av sitt liv var han själv djupt engagerad i träningsverksamheten - han var en perfekt dirigeringsutläggare på vassruggar och kobbar . Blev dock aldrig helt säker på att kasta markeringar tyvärr . Han var oxå en otrolig sakletare. Många bilnycklar, vantar , börsar mm är upphittade med hjälp av honom.Stora passionen i livet var pipdjur och bollar och han bar med lätthet tre tennisbollar ( en i halsen och en under varje läpp ) till de andra hundarnas förtret.Och så kunde han nysa på kommano!

Fjuttis

Fjuttis, SUCH O`Flanagan Futura Display ( O`Flanagan Jumping Joker-O`Flanagan Red Rooster ) 1981-1993 , BIS , 2ekl jpr, kom in i huset som en stormvind . Lyckligheten personifierad ! Fjuttis , eller Lilla Fju som hon oxå kallades , var snäppet livligare än sin morbror. Svartögd , alltid glad och alltid med . Vi har många kort , framförallt sedan vi fick våra barn , där det finns något svart och suddigt i ena hörnet , dvs Fju som försökte snika sig med . Arbetsmässigt var hon bra , men kanske mer av ökl format än elit . På jakt hade hon kanske lite svårt att vänta på sin tur ( och uppe hos oss blir det mycket väntande... ) Hon blev allmänt kallad "pang-plask" ! Tyvärr så resulterade väl inte alla pang i apporteringsuppdrag , men blött i båten av Fju blev det ! Och vår taniga Fju blev vid 4 års ålder en skönhet , tog snabbt sina cert och gav oss förståelse för , och medvetenhet om , att bra hundar precis som goda viner mognar sent . Även hon gav upphov till att vi skrev om rasstandarnen, men nu gällde det öronlängden... Lilla Fju finns i alla hundar jag har nu och det är en skön känsla att veta det.

 

 

 

Christoffer

Christoffer, Exclyst Northen Dancer ( Wizarwood Sea Bird of Exclyst-Eng Ch Midnight Star of Exclyst ) 1981-1995 , 3 cert , BIR , 3ökl jpr. Cat killer Phillips vanartiga son , Krille Krokodil , var min första och enda engelska import. En mycket charmig hund med goda jaktanlag. Hade alltid något hyss för sig.....lite Peter Pan så där..... Men tyvärr ett osäkert temperament , gillade aldrig att vara kennelhund och flyttade vid 3 års ålder hem till Anna Burman där han levde ett långt och lyckligt liv med ToBe , Alexandra och katterna ( därav vanartigheten!! ) Även Krille fick vara med som prototyp för rasstandarden och nu gällde det nosbredden. Han hade en en nos av mycket bra kvalitet, stor , bred , spänstigt seg och som gick att flytta runt hela huvudet! ( Börjar ni se vår idealflat framför er!? :o)))

 

 

Justus

Justus, SUCH O`Flanagan Just Splendid (Splendid-NORD UCH Romayne Gypsophilia),1984-1993, BIR,Cacib, 1ökl jpr är nog en av de yngsta flattarna som gått till pris på jaktprov. Redan vid sex månaders ålder fick han sitt första 1Hp i ukl och vid åtta månaders ålder blev han provbäst. När vi började träna honom var det som ni tänker er att ni har en leksakshund som man kan dra upp med nyckel så börjar han söka och komma hem med funnet vilt. Han var så liten att man knappt såg honom i lingonriset , men fort gick det och allt vilt lämnades i hand! Justus var våran genom tiderna bästa jakthund, lugn i alla lägen, självständig men ändå styrbar. Han hade dock ej riktigt den viljan att vara till lags som mina tidigare hundar hade och tyvärr så var det så roligt att träna fältarbete med honom i unga år att dirigeringsövningar mer eller mindre glömdes bort. Utställningarna gav oss gråa hår...Jag vet inte hur många utställningar han stod 2 skl med ck (många!!!) innan han tog tre cert i stort på raken. Och Justus var en charmig kille, en mycket snäll och töntig hane som hade ett visst klantigt drag som han lämnat efter sig ffa till de manliga ätteläggen. Han fastnade i ALLT! Fårstängsel, bilhundgaller...Bilden upptill är från en utställning i Finland (2skl ck!!) där han fastnade i en mugg och lycklig gick omkring med den om nosen i en lång stund bara för att alla runtikring skrattade och ville klappa honom.

 

 

Emil

Emil Kork, Apostrophé (Bramatha Copper Najinsky-SUCH O`Flanagan Futura Display) 1Hp utst,2ukl jpr var kommen ur min första kull (som ej har O´Flanaganprefix) Vi sparade honom hemma för att han hade ett stort navelbråck som vi tänkte operera innan vi sålde honom men han blev kvar längre än så... Vi hade honom kvar i ett och ett halvt år innan han gavs bort till en jägarfamilj i Katrineholm och trots att vi inte hade honom så länge så är det en hund som åtminstone jag tänker på relativt ofta. Han satte sina spår...Utseendemässigt en lagom stor , mycket stram och spänstig hane. Arbetsmässigt en ganska het hund med utmärkt sök och på prov en konsekvent avlämning vid fötterna...Men Emil Kork hade många kvaliteter...Han TÄNKTE och FUNDERADE ... Han ville alltid vara med där det hände saker. Han ville gärna vara kartläsare i bilen, sittandes på mattes högra sida med nosen i luftintaget. Han gav upphov till familjegräl ("Varför i hela friden har du lagt upp en gren (boll, sko...)på biltaket??!) Naturligtvis Emil Kork som med sorg sett sin utsiktssnöhög krympa i takt med att vårsolen värmde och i stället börjat sitta på det som blev gårdens högsta punkt, dvs biltaket!

 

Nippran

Nippran, O`Flanagan Santa Simplicitas (SUCH Puhs Sandras Loffe-SUCH O`Flanagan Futura Display) 1985-1996 , 3cert, BIR,2 nkl jpr . Som ung var hon lite osäker , hade inte riktigt heller den riktiga dådkraften jaktligt, men utvecklades till en mycket stor personlighet. En trygg, mycket signalsäker tik som var den i gänget hemma som höll reda på alla husets hundar och satte gränser. Hon tog på sig huvudansvaret att fostra alla valpar i huset med mycken humor och stundals en bestämd tass och hon skötte även våra barn med omsorg. Och hon hade en blick som fick den mest trånande hanhund att snabbt avbryta alla frierier....Om hon inte löpte förstås! Hon fick fem valpkullar, varav tre var planerade...Av mig alltså! Arbetsmässigt kunde hon som sagt haft mer tryck och uthållighet,iallafall på land, men hon hade några egenskaper som var mycket bra ; lugn och tyst, utmärkt markeringsförmåga och en mycket stor apporteringslust . Många av hennes barn fick hennes goda egenskaper men också mer tåga. Nippran var en stor och redig tik, mycket välbyggd och med åren tämligen rund. Hon var "en helt igenom underbar tik" vilket var den korta och kärnfulla kritik hon fick av en klok utställningsdomare! Men hon gick baske mig inte att ta kort på och den bästa uppställningsbilden jag har av henne är den ni ser ovan!

 

Tesslan

Tesslan

Tesslan, Cinnamon Beaujolais O`Fleurie (SJCH SLCH O`Flanagan Maidas Toblerone- SUCH Cinnamon Beaujolais) 1985-1998,1 ökl utst, 2 ekl jpr . Om man kan sin Nalle Puh förstår man varför Tesslan (Trasslan, Tisslan och Tasslan, Vesslan..Kärt barn!) fick sitt namn. Det är ingen som riktigt vet hur en Tessla skall se ut....VÅR Tessla var i allafall en MYCKET liten flat! Snabb, en härlig apporteringslust, smart ochföljsam! Men lite för mjuk för att kunna ta för sig i vårat då stora hundgäng så hon fick flytta till Anna och Åsa i Skellefteå . Och om Tesslans vidare bravader skall jag be att de skriver. Och då räcker nog inte vår hemsideplats till....För Tesslan var en högt älskad och en MYCKET speciell hund som visste att utnyttja sitt värde!

Dunder

Dunder

Dunder, O`Flanagan Blixt och Dunder! (SUCH O`Flanagan Just Splendid- O`Flanagan Santa Simplicitas) 1987- cert,BIM utst, 1+1Hp ökl jpr . Dunder är nog den första hanen i vår klan som myntade begreppet "att lida av långa ben både till kropp och själ!" Han har snubblat sig fram i livet vänlig och omtycklig. Jaktigt en stabil och arbetsvillig hund, lite åt pappas håll, dvs ganska självständig men ändå med mer spontan samarbetsvilja än han. Han fick flera 1 ukl och jag startade även honom i ökl med en 3:a som resultat- han kunde inte spåra kanin! Han gick ut på det stora fria söket istället och ingen kanin kom in..Sedan fick Erik och Gun-Britt överta honom och efter något år ville Erik starta honom och efter att ha lärt Dunder att spåra den hårda vägen - vi gjorde spåren så himla långa och svåra så att den entusiastiska fälthunden insåg att han måste ner med nosen i backen- så startade han två gånger i ökl med provvinster bägge gångerna.Och han måtte haft många liv att tära på...Den 1:a april-88 rasade vårt altantak ner pga av en enorm snömängd. Och under taket,all snö och de knäckta takstolarna som stack upp ur snön, låg Dunder begravd. Och vi grät , grävde och sökte och till sist hittade vi honom liggandes raklång och stilla under det genomskinliga taket. Och vi lyfte på takbiten , bara för att konstatera att han var död (trodde vi!) men upp studstade Dunder , alldeles hel! och genast på väg in för att få frukost! Vi var nästan arga på honom för att han var helt oberörd av traumat! Och 1:a maj var det dags igen. Då hade Erik varit ute med hundarna och de kom hem precis då Lena kom körandes inpå gården. Och alla hundar rusar dit och hälsar utom Dunder som plötsligt bara står där orörlig för att sedan falla i hop så att vi fick bära in honom. Omtöcknad var han och vi förstod ingenting. Och sedan blev andningen allt svagare, han blir medvetslös och under några hemska sekunder känner vi ingen puls. Och jag är helt övertygad om att vi kommer att förlora honom denna gång. Men Dunder han blir allt mer vaken i takt med att hans ena framben sväller allt mer. Och vi står som frågetecken! Efter någon timme mår Dunder bara bra förutom att benet ser ut som en vedklabbe och vi kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Inte förrän vi får tag i vår veterinär och får komma dit för undersökning ramlar poletten ner! Han var ormbiten!! Vi kände oss väl lite dumma när det uppdagades men med tanke på att snön låg i halvmeterhöga drivor var det inte det första vi kom och tänka på! Den 1:a juni lindade vi in honom i bomull och han lever fortfarande! Nu bor Dunder med Gun-Britt och lever ett gott pensionärsliv tillsammans med sin dotter.

 

Peppar

Peppar,Luddhjärna, SUCH O´Flanagan Lilla Fjus Pepparkaka (SUCH O´Flanagan Ostgotica- SUCH O`Flanagan Futura Display) 1988-1995, BIS utst, 1Hp ekl jpr. Peppar var nog den bästa hund jag har haft jaktligt och en alldeles speciell hund i mitt hjärta, och att hon gick bort så tidigt har jag fortfarande inte kommit över.Hon var så mycket mer än "bara en hund". Våran egen luddhjärna som var alldeles för smart för att det skulle vara nyttigt! Arbetsmässigt var hon lugn, tyst och koncentrerad.Mycket samarbetsvillig men med inställningen att hon nog egentligen kunde mer än matte.Vilket nog kunde stämma stundtals...Hon hade ett väldigt fint klassiskt retrieversök . Hon var inte raketsnabb, men det var få hundar som slog henne på ett fält, för hon kunde som få utnyttja vind och terräng och med ett fint sökmönster blev hon mycket effektiv . Och hon var helt värdelös på att markera!! När det inte gällde något alltså....På träningar så blåstirrade hon på den som kastade, noterade lite flyktigt att det kastades något och sa till mig att ; "ta det lugnt du matte, drick en kopp te så fixar jag apporterna!" Och så gick hon glatt ut på det fria söket och man fick vara glad om hon höll sig inom rätt socken! Men icket att hon missade en markering på ett prov, då var hon glasklar över var de fanns! Och diririgeringsträningen gav mig grå hår ....För Peppar visste alltid var dirigeringarna låg redan innan vi gick ut från huset. Iallafall trodde hon det och jobbade glatt i den förvissningen(Och hon hade i stort alltid rätt!)Och skulle hon mot förmodan ha fel, så att jag fick lov att stanna henne, då kunde hon bli upprörd över att jag försökte skicka henne i FEL riktning . Då stirrade hon på mig med vindögd,desperat blick och kampskallade (Det talar vi tyst om...;-))Hennes jaktprovkarriär blev lite upphackad pga både egna och andras graviditeter men 1993 satsade vi och hon fick två raka ettor i ökl och året efter startade vi i ekl med 1HP ,bästa hund i första starten. Socilalt var hon en glad och pigg flat, mycket mattebunden och hon försökte hela livet att sätta skräck i det övriga hundgänget( Vi kan väl konstatera att hon inte lyckades, för hon var i grund och botten alldeles för snäll) Hon kunde tex välja ut en stackars unghund, lägga sig i bakhåll nere i ett dike och när hunden kom (gärna Sockan- se nedan!) så hoppade Peppar fram och sa BU! det högsta hon kunde och blev då hunden rädd så skrattade Peppar elakt hela promenaden. Hon var nog egentligen ganska hemsk..... Och hon hade en otroligt irriterande vana att börja promenadens första hundra meter genom att skalla, gällt och genomträngande, samtidigt som hon snurrade runt sin egen axel varv på varv och gärna på någon stackars hund som kom i närheten. Och sa man till henne så sprang hon skrämd( ?!)iväg hundra meter med svansen mellan benen och såg skamsen ut . I två sekunder! Sedan började hon glatt om, men nu på behörigt avstånd. En djäkla ögontjänare var vad hon var!! Många av Peppars egenheter har hon lämnat i arv till sina ättlingar, både de positiva och negativa!(Eller hur Lena S?! )Vi har flera i huset.....Hennes barn har nog med poäng på jaktprov för att hon skall få ett bruksavelspris och vi hoppas att vi skall kunna få utställningsmeriten som saknas på en av hundarna för att hon skall få priset. För det är hon värd , vår Peppar som var luddig både till kropp och själ!! Bilden ovan på henne och mamma Lilla Fju visar med all tydlighet luddigheten. Kan nämnas att min pålitliga trimhjälp Lena H alltid grät när det var dags för utställning , för att klippa Peppar var ett heldagsprojekt, och slutade alltid med skavsår och brännblåsor på fingrarna!

 

Fifi

Fifi, O`Flanagan Tesslans Calumet,(SJoUCH Arrow- Cinnamon Beaujolais O`Fleurie)1989-, cert,BIM utst, 1 ukl jpr(i Sverige). Fifi bodde hos oss i 3 år , sedan fick hon flytta till Sven och Andrea Gmür i Schweiz (Kennel Camwood) där hon har fortsatt sin jaktprovskarriär med gott resultat och även blivit vad som populärt kallas "multiuch"! När hon bodde hos mig var hon en mycket timid och trevlig tik som inte gjorde så mycket väsen av sig.Ganska mjuk och lite undfallande mot de andra hundarna, hade svårt att ta för sig. Så när jag började träna henne blev jag inte förvånad över att hon hade ett försiktigt och ganska oengagerat fältarbete, utan jag tänkte väl att det var inte annat att vänta med det tempramentet hon hade visat. Så jag hade väl mer eller mindre klassat henne som oduglig när jag tog fram vilt för första gången....Och vilken metamorfos!! Ur askan steg FIFI THE HUNTER fram! Jag har varken före eller senare haft en hund som har vaknat så tydligt som jakthund. För hon var egentligen lite av ett lejon.....Fortfarande mjuk och följsam men snabb och uthållig och med en härlig apporteringslust.Kort sagt med en massa bra egenskaper som jag inte alls trodde att hon besatt i början av vår träning. Och när hon fick sitt första pris i ukl slog hon garanterat rekord i snabbast avklarat prov bland mina hundar. Det var nästan lite snopet......Och Fifi har varit till stor glädje för sina nya ägare och jag fick glädjen att träffa henne igen 1998 då de var och hälsade på då även korten ovan är tagna.Kontentan av det hela är att jag lärde mig att man skall aldrig döma en hund på förhand.

     

Maja

Maja, Crown Foresters Garfish ( SJoLCH O`Flanagan Maida`s Toblerone- SUCH Hovhills Treasure)1990-, 1ökl utst, 1ökl jpr. Maja är en riktig entusiast! En av de få hundar jag sett som kan gå perfekt fot hoppandes en meter upp i luften vartannat steg. Mycket snabb, lyhörd och med en härlig apporteringslust. Och med samma smarta uttryck som sin fader....Maja är väl lite av ett sorjebarn för mig även om det slutade mycket bra. Hon , som i grunden är en mycket snäll hund, kom i hop sig med mina övriga tikar så jag kände att det var orätt mot alla att ha henne kvar hemma.Så hon fick först flytta till Lena där hon hade sin enda valpkull med 10 valpar i. När de var sex veckor fick Lena ett samtal från Lars-Erik och Anita Martens som var väldigt ledsna för deras tik Penny.hade blivit sjuk och avlidit och efterlämnat en kull nyfödda valpar som nu stod moderlösa, och de funderarade på om vi visste någon tik som skulle kunna ställa upp som amma. Så Maja fick resa ner till Sundsvall och behövde bara kasta en blick på småvalparna för att hon skulle inse att det behövdes en insats. Och Maja har ett varmt hjärta och hon tog sig an hela kullen till allas stora lättnad och glädje. Efter den dubbelinsatsen som mor fick hon flytta ner till Bo-Lennart och Lena Wiberg i Lövånger där hon nu framlever sitt liv som aktiv pensionär som jakthund och älskad familjehund. Och hon är, trots vissa ålderskrämpor, fortfarande mycket arbetsglad och skuttig!

To be continued..............