| Min
musiksida |
![]() |
![]() |
Här kan du ladda ner/lyssna på Där blåser en vind , Jag sköter mej ständigt (live) och Håll i hatten i remixversioner |
| Kultbandet jag spelade i mellan 1975-1980 |
Andra band:
???????? |
Jag blev lurad!!!!
Vaddå lurad????!! Jo , så här gick det till när jag bestämde mej för att bli rockhjälte ;o)
En bekant till mej spelade upp ett kassettband för mig innehållande "Lazy" , ifrån Machine Head med Deep Purple , och förklarade att det var han och några kompisar , som tillsammans med den ena kompisens storebror , hade spelat in låten på en kasettbandspelare. Då var jag 12 år och "lite" naiv.
Men , jag ville så gärna vara med och spela så jag föreslog att jag skulle skaffa ett munspel och haka på i bandet. Det blev ju lite besvärligt för han som satte igång det hela , men så småningom köpte vi på oss lite HOBBEX gitarrer och satte igång.
Samtidigt så fanns det ju lite större grabbar som höll på och spelade och hade man tur kunde man bli insläppt i deras replokal , så att man slapp stå ute i kylan och lyssna genom fönsterglaset. ( det blir så mycket bättre ljud då ) En del av dessa killar kom att bli mina spelkompisar 5 år senare .......
Första bandet hette "Kings of the road" och på repertoaren fanns "Doc of the bay" , "Smoke on the water" , "Space truckin´" , "Day tripper" och några andra klassiker. Under en par år så testades lite olika varianter med kompisar som ville spela , men så småningom blev det mera allvar och bildandet av Måns Mossa var ett faktum.
Den första versionen var en kvartett bestående av:
Per Andersson - sång
Fredrik Augustin - elgitarr
Erik Johansson - elbas
Mats Lindström - trummor
Bandet spelade både egna låtar och diverse covers: "Blå , blå , känslor" och "Hog farm" var några.......
Nästa variant av bandet hade en annan inriktning , trendriktigt. Nu var det jazzrock och instrumentalt som gällde , fort och tekniskt. Sångare ut och gitarrist in , denna gång hette den nya medlemmen Stefan Sundquist.
Vi hade alla sett två svenska band som totalt knäckte oss : Wasa Express och Trettioåriga Kriget.
Wasa Express var liksom light versionen av Billy Cobham , Mahavishnu Orchestra och Brand X. Vi övade , och plankade , och började lyssna på ännu mera tung jazzrock. Så småningom så tyckte vi nog att vi var ganska duktiga , men det var verkligen musik för musiker , några stora framgångar publikt kunde man inte notera. ( Sedermera insåg ju Wasa Express det hela och körde "Oa hela natten" med gruppnamnet "Attack". )
Trettioåriga Kriget hade en annan vinkling på det hela , de hade en kille som heter Olle Thörnvall som skrev väldigt poetiska och intrikata texter med lagom "svårt" innehåll. ( jag nöjde mej med att kunna sjunga med i dom utantill utan att egentligen ha greppat innebörden ) Till denna ordmassa skrev gruppen hur fräck musik som helst med långa instrumentala partier som i vissa stycken påminde om samtida "Yes". ( Vad som blev av denna grupp vet jag inte , men en av medlemmarna Robert Zima har en firma som säljer musik/datortillbehör och producenten Stefan Glaumann , som jobbat med "Ebba Grön" , "Dag Vag" , och numera hela sverigeeliten. )
Vid denna tidpunkt fanns i närområdet en grupp som hette "Virta Bro" bestående av :
Arne Leirnes - bas och sång
Olav Markstedt - gitarr och sång
Hans "Häbbe" Grönlund - gitarr och sång
Peter Green - trummor
Gruppen spelade el/akustiskt och låtarna var förutom egna , mera "Crosby , Stills , Nash & Young" , och lite "Beatles" typ.
Det gjordes ett radioprogram i Västerbottensradion där båda grupperna spelades in vid samma tillfälle , och det var då vi träffades ordentligt första gången. Glöden falnade i båda grupperna och "de tu blevo till ett" , som man säger.
Måns Mossa bestod nu av:
Olav Markstedt - gitarr och sång
Arne Leirnes - slagverk , piano och sång
Fredrik Augustin - gitarr
Mats Lindström - trummor
Erik Johansson - Bas
Mats Lindström fick jobb i dansband och hoppade av men ersattes direkt av Bengt Holmquist , en punkrockande jazzrocktrummis , och det var sedan vi lyckats "tämja" honom som det började bli riktigt bra.
Arne och Olavs stämsång och känsla för bra melodier , Fredriks osannolikt fräcka gitarrsolon , Bengans "Billy Cobham korsbefruktad med reggeatrummis" och mina väl artikulerade basgångar smälte samman till ett homogent gruppsound som ingen av oss tidigare varit med om.
Framgångarna lät inte vänta på sig , nya låtar skrevs på löpande band och spelningar på lokala ställen skördade stora framgångar.
Under tiden gick jag på Edelviks Folkhögskola och där hade vi ett "Studiecirkelband" som jag spelade trummor i, men det blev aldrig mer än att vi var husband vid en julfest på skolan.
Vi gick till final men blev oplacerade i "80-talets stjärna" , den tävling som sedermera kom att bli Rock-SM och som tog "Europe" till skyarna. Första priset var en skivinspelning , men vi deppade inte för vi hade redan lånat upp oss på lite stålar och spelat in en skiva. Året var 1979.
Låtarna då?
Jo , de egna låtarna var väl nåt slags hopkok av det vi hade i bagaget , västkustrock sa nån , lite reggea , lite progg , lite pop , lite rock och allt kryddat med en klick fräcka trumlicks , gitarräkor och basfills.
De covers vi körde blev tillstukade med samma verktyg , och aldrig har väl "Prodigal son" , "Isn´t she lovely" , "Savannah woman" , "Black magic woman" eller "Six blade knife" låtit på detta sätt. För att inte tala om svenska texter , "Sultans of swing" blir "Rockens legender" , "I shot the sheriff" blir "Jag sköter mej ständigt" och jag vet inte vad........
Sagan tog slut på våren 1980 , då ideérna började gå isär , och jag och Bengan lämnade bandet och startade ABAB.
Det var ett hopplock av folk ifrån olika grenar av Skellefteås musikträd:
Anders Brändström - saxofon ( ifrån Vännäs och klasskompis med: )
Tomas Östlund - klaviatur ( Istvan , även kallad )
Ulf Stålhandske - saxofon och synth ( Har växt upp med killarna i Dimmornas Bro , Staffan Hellstrand , typ )
Bengt Holmqvist - trummor ( nu fick han äntligen utlopp för sina Cobham talanger )
Erik Johansson - bas ( under en period synthbas , eftersom jag hade en gipsad hand som numera spelar i numerärt underläge )
ABAB hade höga ambitioner både med låtval , egna kompositioner och arrangemang. Från början ganska introverta låtar men ( tack vare Ulf ) så småningom hittade vi en mera lättsam form, och testade tillochmed lite musikteater, i samband med en luciashow som Musikföreningen ordnade. Den gången med Jonas Hallberg som konferencier.
Vi började göra lumpar till höger och vänster och vissa flyttade till studier på annan ort så det hela självdog efter nåt år. ( 1982 , tror jag )
Vid den här tiden gjorde jag lite gästspel i olika sammanhang , de tydligaste avtrycken fanns att skåda på Fem Älgar i ett Badkars egen hemsida, som tyvärr är nedlagd för tillfället.
Nu var tiden mogen för Ebba Grön och jag har ett svagt minne av att vi satte ihop ett "skrammelband" och gjorde en spelning på fritidsgården Ce-Ge i Skellefteå , bandet hette nog inget men det bestod av:
Anders Brändström - trummor !!!!?
Erik Johansson - gitarr och sång !!!!!!!!?
Lars Öhrlund - gitarr
Håkan Vallmark - bas
Hellre än bra , typ , och så var det nog om det bandet.
Sedan blir jag lite osäker på turordningen , men jag tror att det var Rehnströms Svängjäng som blev nästa anhalt. Nu snackar vi orkester :
Jonas Lundquist - klaviaturer och KOMPOSITIONER ( tackar Jonas , du lärde mej mycket )
Monica Nyman - sång
Mikael Rehnström - trumpet
Peter Lundmark - sax
Bengt Stenberg - gitarr
Mikael Markström - trummor
Erik Johansson - bas
Detta var väl bland det mest seriösa band jag spelat i , skrivna arrangemang , disciplinerade repetitioner och bra låtar. Här fanns lite Larry Carlton, lite Spyro Gyro, lite Chicagoliknande låtar och många bra låtar som Jonas hade gjort. Ett framträdande blev det och det var på Nordanåteatern, i nåt festivalsammanhang.
Kontakten med mina vänner i Måns Mossa var inte bruten , men vi var utspridda över halva Sverige. Arne Leirnes , Johan Nilsson och jag gjorde ett mindre antal heminspelningar som inte låter så illa , men något band blev det aldrig. Poplåtar , tror jag man får kalla det.
Någon gång på mitten av -80 kom jag i kontakt med Jörgen Gustafsson, som för tillfället bodde i Skellefteå, han har sitt ursprung i Klemensnäs men flyttade först en sväng till Stockholm och efter ett kort hemvändarryck blev han permanent 08. ( tror jag, det var länge sedan jag hörde nåt ifrån honom )
Han hade massor med färdiga låtar och en trummis....
S:t Petersburg föddes:
Jörgen Gustafsson
Cirkeln sluts när Anders Brändström bokar en spelning på Stensunds Folkhögskola för ett band som knappt fanns. Vi hade jammat några gånger och tycke uppstod:
Per Westerlund - gitarrer
Johan Nilsson - trummor
Anders Brändström - sax och synth
Erik Johansson - bas
Vad kunde väl vara ett lämpligare namn än Streams.
Vilket osökt för tanken till Pat Metheny och Jan Garbarek , som definitivt var husgudar för mig och stora delar av bandet , låtarna var egenkomponerade och hade kraftiga fusioner mellan jazz och annat.
Vi genomförde en hyfsad spelning , men ställde kanske lite höga krav på publiken. Det hade nog passat lite bättre på en lokal jazzklubb. Geografiskt mästerverk att repetera och genomföra den spelningen.
Per bodde i Luleå , jag och Johan i Skellefteå och Anders i Stensund som ligger utanför Trosa.
Ett annat bananskal som jag halkade på renderade i ett band som kallades Men och bestod av:
Pär Andersson - sång
Tobbe Jonsen - gitarr
Sven Marklund - trummor
Erik Johansson - bas
Det var ett band som spelade boogie och blues, typ ZZ top, Stevie Ray och lite egna verk på samma tema, gjorde ett par spelningar, där det mest anmärkningsvärda var en spelning tillsammans med "Twice a man" där publiken fick smaka på en minst sagt blandad kompott. "Twice a man" är ju, för dom som inte vet, en konstellation med två killar som knåpat ihop ett slags konstmusik med datorer och syntar som dom var pionjärer med i Sverige vid den tiden.
Kontrasten mot vår boogierock blev våldsam, men det som inte dödar, härdar, säger man ju.
Tobbe flyttade tillbaka till Umeå och det hela självdog.
Ett snabbjobb på ngn slags bluesfestival på Nordanå bestod i en mkt tillfällig konstellation:
Jonas Lundquist - klaviaturer
Tobbe Jonsen - gitarr
Kom inte ihågvadhanheter- munspel, sång
Patrik Ingberg - trummor
Erik Johansson - bas
Då bar det till med mitt första coverbandsprojekt, The Pershing Five.
Upp som en sol, ned som en pannkaka.
För mig var det som ett Dreamteam, med följande bestyckning:
Jonas Lundquist - klaviaturer
Olav Markstedt - gitarr, sång
Ronald Frank - gitarr
Hans Jonsson - trummor
Erik Johansson - bas
Vi brassade ihop ett gäng bra covers och bokade en spelning tillsammans med Linges dåvarande band "Last boy lost" , men av någon anledning (som jag inte vill hänga ut) så fick vi lov att ställa in fem dagar före giget.
Den sättningen gick tyvärr inte att bibehålla men vi gjorde ett nytt försök lite senare, med namnet Ket Shup Boys:
Micke Bjursell - klaviaturer
Ingela Frimodig - sång
Ronald Frank - gitarr
Frank Lövbom - trummor
Erik Johansson - bas, sång
Nu började det hända saker igen, moderna covers (Roxette, Eva Dahlgren, Bonnie Raitt m m ) varvades med egna skapelser som var rätt coola, tyckte vi.
Dessvärre tappade vi Ingela då hon fick heltid i ett dansband och Micke när han blev musikaffärsägare.
Jag gjorde ett par gästspel med Kurres Kapell här någonstans.(1986 kanske?)
Nästa medlem blev Kapell-Kurre som är en underbar musikant/sångare/medmänniska.
I den sättningen gjorde vi en spelning tillsammans med "Last boy lost" och cirkeln var sluten.
Året var 1988 och med sorg i hjärtat fattade jag beslutet att flytta ifrån Skellefteå och lämna bandet. Det skulle ta många år innan jag hittade bandmedlemmar i Umeå som jag trivdes bra ihop med.
Några varianter med Tobbe Jonsen, Patrik Ingberg, Blues-Hasse Wallström och Olle Lindgren men inget som bestod mer än några månader.
Frånsett en spelning med Hot Rockers på Statt i Skellefteå ngn gång i början på -90, så spelade jag inget alls utöver de spelningar Måns Mossa gjort genom åren:
Musikföreningens 10 årsjubileum 1991
Skelleftefestivalen 1994 och 1995
Hemvändardag i Skelleftehamn 2001 och 2005
I november 2004 kom vändpunkten!!!
To be continued.....